5 röster från azerbajdzjanska fredsaktivister

Den azerbajdzjanska regeringen under ledning av diktatorn Ilham Alijev anses vara en av världens minst demokratiska. I frågor som berör ett fritt civilsamhälle, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är det inte sällsynt att landet får bottenplaceringar. Samtidigt är landet rikt. Oljeledningarna som går från huvudstaden Baku, genom Georgien och söderut till den turkiska Medelhavskusten är som en pulsåder för regionens ekonomi. Kaspiska havets oljestater och tillika diktaturer kan genom denna berika sina ekonomier.

Vid kriget om Nagorno-Karabach hösten 2020 var det Azerbajdzjan som inledde det genom bombningar av bostadsområden i Nagorono-Karabachs huvudstad Stepanakert. Samtidigt stängde landets regering av sociala medier för att ta kontroll över informationsflödet. Opinionen i landet stämde in i en krigshetsande körsång och militärens segrar över Armenien inte bara hyllades, utan skönmålades.

Jag har intervjuat fem fredsaktivister som motsatte sig kriget. De vittnar om hat på nätet och från vänner och familj. Anledningen är att de bär på den radikala åsikten att konflikten om Nagorno-Karabach ska lösas på fredlig väg. De enas i en akademisk och humanitär syn på världen, som i mångt och mycket stämmer överens med synen på en liberal demokrati.