Haik Kazarian

Det är eftermiddag när jag ringer upp Haik Kazarian. Han sitter i lokalerna på Moskvagatan i centrala Jerevan där hans och verksamhetsledaren Anush Martirosjans nystartade välgörenhetsorganisation Transparent Charity NGO ligger. De har sedan början på kriget i slutet på september engagerat ett hundratal volontärer att packa förnödenheter till människor på flykt från Nagorno-Karabach.
”Vi packar lådor dagarna i ända. En låda innehåller mat för en familj bestående av 3-7 människor i ungefär en vecka” berättar Haik. ”Vi delar ut förnödenheter till ungefär 30-40 familjer varje dag. När det var som värst delade vi ut 600 stycken. Det var galet”.
Haik är armenier från det fransktalande Kanada. Hans familj bor utspridda över hela världen. Själv flyttade han till Armenien för lite mer än två år sedan.
”Min mamma är i Kanada nu, men hon har en lägenhet i Sjusji. Nu finns det väl inget kvar av den. Alla hennes saker gick förlorade när Azerbajdzjan intog staden”. Det var i samband med Azerbajdzjans intåg av Sjusji som Azerbajdzjans diktator Ilham Alijev tvingade fram eldupphör med Armenien. Det resulterade i att stora delar av territoriet förlorades till Azerbajdzjan.
Människorna på flykt har dock kommit sedan kriget startade.
”Som mest har det varit 95 000 människor, och snart kommer det väl fler” suckar Haik. ”Detta är det värsta jag har varit med om i mitt liv. De tre-fyra första dagarna grät jag hela tiden, men nu är jag avtrubbad. Vad kan vi göra? Vi måste blicka framåt”. Jag märker att han trots allt har gråten i halsen när vi pratar om det.
Vi fortsätter att prata om hur hans organisation arbetar. Han berättar att de redovisar allt de gör, och per omgående. Givarna kan följa vart deras pengar går genom att de fyller i när och för vad de använder pengarna till.
”Min flickvän i Kanada säger att jag är galen. Hon är bolagsjurist och hävdar att organisationer vill ha egenbestämmande över givarnas pengar, men jag tror tvärtom. Vi ska vara transparenta” berättar han entusiastiskt.
När vi har lagt på samtalet ser jag på Facebook att den svenska organisationen A Demand For Action har ägnat veckan åt att packa kläder och förnödenheter som packas i en lastbil. Alla dessa lådor ska till Armenien och där distribueras de av just Haik, Anush och deras hundra volontärer.